Helt plötsligt pratas det om att rädda ödehus runt om i landet. Men varför ska man göra det och är de inte bara en sorglig påminnelse från förr?
Intresset för att bosätta sig på landsbygden har ökat kraftigt på senare tid. Storstädernas dragningskraft har minskat med dyra bostäder, svårigheter med infrastruktur ökat miljö- och klimatmedvetande och inte minst den sårbarhet som många har börjat att inse vidden av i och med coronakrisen. Svårigheterna att bygga nya bostäder, på grund av dyra produktionskostnader, men även kort livslängd har gjort att nya hus blir för dyra att bygga.
Sedan en tid så råder det bostadsbrist i stora delar av landet, och efterfrågan på arbetskraft har ökat snabbt på landsbygden, dels på grund av stora pensionsavgångar med 40- talisterna, dels ökat intresse för matproduktion men också att allt fler ser stora fördelar med ett liv utanför städer.
Men svårigheterna att bosätta sig på landsbygden har i många fall brustit i att det saknas bostäder. Och då står de bara där, ödehusen, inte som en sorglig påminnelse från förr utan en välbyggd resurs för framtiden, byggt med rejäla material som har stått emot tidens tand, som går att reparera med naturliga och gedigna byggmaterial som man vet fungerar. På köpet får man även skönheten i dessa vackra hus.
Så ödehus, som i många fall har stått tomma i många år, kan återigen göra tjänst som de i många fall har gjort i hundratals år redan. Och vi är inte ensamma om att se resursen i dessa hus, ett 50-tal kommuner har gjort eller håller på att inventera sin trakt efter bostäder, sociala medier fylls med projekt efter projekt som visar vägen till ett annat liv, en framtid på landsbygden.
Comentarios